Fiolspel från 1890-talet

En av det här årets mera fascinerande musikhistoriska upptäckter (den gjordes väl i och för sig tidigare, men fick bredare publicering 2024) gäller de sexton vaxcylindrar som 2005 lämnades in till British Library efter att mirakulöst ha räddats undan soptunnan.

De innehåller inspelad violinmusik som tidigare tillskrivits den store violinvirtuosen och pedagogen August Wilhelmj och daterats till tiden kring förra sekelskiftet.

Andrew O. Krastins argumenterar dock övertygande för att inspelningarna snarare är gjorda redan i början av 1890-talet med violinisten Camillo Sivori (1815-189), som varit själve Paganinis enda elev redan på 1820-talet.

Det innebär i så fall att vi inte bara kan tidigarelägga de tidigaste inspelningarna av klassiskt fiolspel ytterligare nästan ett decennium. Det innebär också att vi kan höra klingande exempel på den operainspirerade violintradition från Paganini, som vid slutet av 1800-talet till stor del redan hade hunnit konkurreras ut av andra skolor.

Några av de här vaxrullarna är också unika genom att de tillsammans innehåller en mer eller mindre komplett konsertsats (Sivoris konsert nr. 2 från 1843), fördelad på ett antal rullar. Det skulle annars dröja innan längre musikstycken alls dokumenterades i inspelad form.

Vi hör visserligen en äldre musiker som antagligen bara spelar i en bräcklig skugga av vad han hade gjort i sin krafts dagar. Men det är ändå spännande att höra t.ex. spännvidden i Sivoris vibrato, från nästan spikraka toner (ungefär som när Joseph Joachim spelar ur Brahms ungerska danser i 1900-talets början) till vad vi idag skulle uppfatta som ett helt otänkbart vidlyftigt wobblande, möjligen (?) med inspiration från eller parodi på romska speltraditioner.

https://blogs.bl.uk/…/sivori-is-dead-viva-sivori-the…