Goda råd till sångare och körledare
Med anledning av Världsröstdagen 16 april kommer här några ord på vägen från Seth Calvisius*, dvs. hans kriterier för god körsång. (Vi basar tar förstås särskilt åt oss av vilken punkt han väljer att sätta först):
1. Pojkarna ska kontrollera rösten när de sjunger och inte bara skrika så högt de kan.
2. Rösten ska produceras i halsen, inte med läpparna eller kinderna. Den ska tränas ytterligare genom frekvent övning och ivrigt strävande, så att den kan uppnå och upprätthålla en ganska lång oavbruten andning i en konstant tonhöjd och volym. Detta är viktigt för att tonhöjden i det övre registret inte skall stiga på grund av överdriven ansträngning och inte heller i det lägre registret falla på grund av trötthet i det lägre registret, och därmed störa harmonin.
3. En röst får inte dominera de andra, utan de ska alla vara av samma ljudstyrka, de ska uppmärksamma varandra och anpassa sig till varandra.
4. Ju högre varje röst stiger och blir anspänd, desto svagare ska den produceras, och ju lägre den sjunker, desto starkare, så att volymen i det låga registret, som är det svagaste, kan fås att matcha volymen i det höga registret.
5. En ton som måste upprätthållas på en ton under en viss längd måste hållas jämnt och får inte förstöras av upprepade andetag och nya attacker vid varje takt och dess underavdelningar.
6. I de övre registren får rösten inte bli starkare (upp till sin yttersta gräns), utan den ökade styrka som krävs måste hållas (jämnt) så som notvärdena föreskriver, så att den inte plötsligt bryts av trötthet.
7. Fjärdedelsnoter och åttondelsnoter som stiger eller sjunker stegvis ska produceras med struphuvudet och inte med läpparna; de ska förenas vokalt på ett sådant sätt att de enskilda stegen inte uppfattas i hög grad.
8. De som sjunger samma stämma ska börja och sluta samtidigt, men under inga omständigheter andas samtidigt, annat än under pauser.
9. Sång i kyrkan och sång i privata hus skiljer sig åt genom att man i den förra sjunger med full röst, i den senare med en viss diskretion, dämpat och mjukt.
10. I slutet av en sång ska tonen före den sista hållas något – faktiskt i något i storleksordningen fyra slag – sedan ska sångarna på ett tecken från kantorn sluta tillsammans, med undantag för de djupa rösterna, som till skillnad från de andra rösterna fortsätter att klinga lite längre.
11. När texten sjungs ska den artikuleras precis som vi brukar göra i vanligt tal, inte med ljud som ersätts av andra och absolut inte förstöras av främmande och barbariska ljud som liknar fårens bräkande eller oxens bölande.
12. Om textens betydelse i figural [flerstämmig] sång tenderar att på ett eller annat sätt gå förlorad under fugor och kadenser, måste man vara mycket noga med att orden och tonerna motsvarar varandra på rätt sätt, att de uttalas exakt och i möjligaste mån framställs klart och tydligt.
*Seth Calvisius var en av Bachs framstående föregångare som kantor i Thomaskyrkan i Leipzig från 1594 till sin död 1615. De tolv punkterna finns med i hans skrift Musicae artis praecepta nova et facilima (1612). Originalet är på latin, här i snabb tredjehandsöversättning via en version på engelska.