Lofotens pianofestival 2022

Det är något alldeles speciellt med såna här kammarmusikveckor, kanske alldeles särskilt på sommaren. Ett gäng framstående musiker bjuder in sina närmaste konstnärliga vänner till en angenäm miljö för att umgås och spela och dela med sig av musik som dom har valt själva, utan att behöva ta hänsyn till agenter och programkommittéer – eller till det som ibland kan vara rätt tungrodda maskinerier i de ordinarie säsongernas konsertutbud.

Många av dom här kammarmusikveckorna innehåller udda inslag som både blir ett sätt att närma sig annorlunda eller välkänd musik på annorlunda sätt, och samtidigt förstås ett sätt att skapa medial uppmärksamhet. (I årets upplaga av Järna Festival Academy kunde man till exempel delta i en löpartävling där man så att säga sprang i kapp med ett liveframförande av Beethovens femma; här kan också musiken varvas med klimatpolitiska seminarier och inte sällan presenteras tillsammans med rörelse och dans.)

I en sån jämförelse är festivalen i Lofoten påtagligt traditionell: inga jippon, inga särskilda satsningar på kvinnliga kompositörer, inga tvärmediala experiment eller annat uppseendeväckande.

Vad man får i stället är en rad av för det mesta välkända och etablerade kompositioner ur den klassiska och moderna repertoaren av piano- och kammarmusik – med början i wienklassicismens sena 1700-tal och med avslutning nånstans vid 1990-talets början. Alltihop utan krusiduller eller omsvep, men förstås: presenterat i en rad olika miljöer med Lofotens fantastiska landskap som fond.

Desto mera befriande då att pianisten Shai Wosner tillsammans med klarinettisten Csaba Klenyán (klarinett) och Juliet Jopling vid sidan av de välbekanta klassikerna hade valt musik med mera tuggmotstånd: den egensinnige aforistikern och nestorn i ungerskt musikliv, i år 96 år unge György Kurtág och hans ”Hommage à R.Sch.” (hyllning till Robert Schumann) från 1990.

Det som de flesta av resedeltagarna rankade högst som konsertupplevelse under festivalen föreföll vara brittiske Beethovenspecialisten Paul Lewis tolkning av Luddes ”Appassionata”-sonat. För egen del väljer jag att fortsätta hålla ett extra öra öppet för Tasjkentfödde idag New York-bon Roman Rabinovich som ledde oss genom alla de tolv pianoetyderna i Chopins opus 10, med en regnbåge av färger, klangnyanser och temperament.